Stenhårda gubbj#v##r som vägrar att vika ner sig.
Björn Strandell, Mattias Fogelqvist och Jag krigade i dom isiga backarna på Dyltastigen ikväll och jag tror att alla pressade sig till sitt max. Det lät i alla fall så.
Jag kände hur lungorna brände i dom alltför tätt kommande backarna, även om dom inte varar längre än max 1 minut så kan jag lova att det går att köra slut på sig om man bara ger järnet.
Jag körde med dubbla rånarluvor för ansiktet för att inte dra ner så mycket kall luft i luftrören och då blir det så där härligt kladdigt när man flåsar som en hund, allt man vill är att dra ner skiten för det känns som om man ska kvävas.
Det är fäen inte lätt att klä sig rätt så här års asså.
Jag hade rätt svårt att hålla mig för skratt när jag hörde hur Björn skällde och gnällde sig uppför backarna men vem f-n vill pajja en prestigefylld backintervall med ett apgarv? Näe fan börjar man skratta på maxpuls ere kört.
Väl hemma i värmen la jag mig på mattan och brände av ett bålstabilitetspass på dryga halvtimmen.
Detta ger 2,5 rykande heta träningstimmar rätt ner i trollerilådan.
Tack o god natt.
